Frankrike

Saône och Rhône

1/9 Fredag
- Avignon (2 slussar)

Tyvärr har vi inte hittat någon brevlåda, och nu har vi en bunt med brev som ska iväg.
Tuffar i väg kl. 9.00 i mulet och varmt skönt väder.
Elisabeth känner sig allmänt krasslig.
Nästa sluss är resans högsta med en nivå skillnad av 23 m(!) Ecluse de Bollêne. Nedfärden går som vanligt lugnt och kontrollerat. Förtöjer med för och aktertamp till en gemensam pollare som hamnar mitt på båten. Pollaren är i jätteformat och flyter i vattnet och följer alltså med vid slussningen. Har man en gång knutit fast båten är det bara att lugnt sitta och låta båten sjunka, ingen passning av tampar behövs.
Göran filmar och fotograferar.
Idag har vi haft tur vid alla slussar. Anländer till slussen får åka in, och slussa på en gång. Ingen väntetid alls idag. Skönt! Kommer fram till Påvarnas Stad, Avignon. Ser Ringmuren 4.300m lång. De underbara ljusa stenbyggnaderna.

Den halva bron Pont St Bénézet, även kallad Pont d´avignon. Tänka sig, vår båt har fört oss ända till Avignon. Förtöjer vid fina flytbryggor bredvid de svenska båtarna från Karlshamn och Råå - båda ska till Spanien, som vi!
Betalar hamnavgift, 40F, hos en mycket trevlig hamnkapten som pratar bra engelska. I hamnavgiften ingår fri el vatten och dusch som här är ren och fin belägen i den pråm som utgör hamnkontor. Det finns toaletter och handfat med varmvatten. På lördagen går vi alla på stadspromenad. Ser affärsgatan Rue de la république. Vi går hit och dit och ser sedan Roches des Doms - nerifrån - utifrån - men framförallt Palais des Papes och Cath. Notre -Dame des Doms. Denna högt belägna kyrka har en Madonna av bly, som är förgylld. Vi går den kullerstensbelagda vägen och backen upp från Place du Palais och in i kyrkan. Till vänster en underbart upplyst Maria altare med Kristus. Det är små "sidokapell" med ljus för bön. Taken varierar, en del är fina målningar, en del olika former av valv.
Vid Huvudaltaret är det prytt med ståtliga blommor. I stora drag kan man tycka att kyrkan är vacker och lagom stor men inte prålig, de har två orglar, Uppe på vänster läktare i koret, och nere på höger sida i koret.
Vi sitter ner och andas in kyrkans lugn, och vackra liv. Trots ljus som är tända och människor som stärker sin tro. Så går det turister runt, så där oberörda av kyrkans stillhet till inre lugn. Synd att de inte njuter av det. Man behöver ju inte bara gå och "flanera runt" som på en affärsgata.
Går ut genom den stora kyrkporten och blåses nerför backen av mistralen. Barnen dansar ett tag till polynesisk musik på gatan. Vi stormar oss ner till båten och dricker kaffe med franska bullar till.
Elisabeth och ungarna går och duschar i pråmen. Barnen skrattar och sjunger och tycker duschning är kul.
Äter en fransk burkmiddag. Böner o korv o fläsk. Gott!

3/9 Söndag

Morgonen är lugn och svenskarna bredvid oss ger sig iväg. Vi känner själva lite oro och vill ge oss iväg, beslutar dock att stanna. Senare på dagen är mistralen igång, så det var bara bra att vi stannade.
Går och handlar kaffebröd och bjuder vår kära Göran på kaffe o bakelse.
Barnen leker med Lego.
Göran läser "Bilbo" av Tolkien. Vilar.
Mistralen blåser och rycker i båten. Solen skiner och värmer gott.
Båthamnen ligger alldeles intill den berömda broruinen "Pont d´avignon" vilken i fasadbelysning utgör en vacker syn när vi på kvällen kopplar av i sittbrunnen och njuter av den ljumma vinden och stillheten. Barnen sover lugnt i förpiken.
En flaska "Côtes du Rhône", pan och camembertost bidrar till att livet känns behagligt och tidigare prövningar varit värda att genomkämpas.

4/9 Måndag

Mistralen är visserligen i avtagande men ändock blåsigt. Ligger kvar och väntar som alla andra utom de två svenska båtarna, vilka avseglar.
Elisabeth tar barnen med sig upp för alla trapporna längst bergväggen. Det blåser om våra kalufser. Vi ser ut över Avignon med alla vackra hustak och skorstenar, Rhône, broarna, slussen, bergen, och vinodlingarna Utsikten är storartad.
Går in i "Roches des Doms" en liten fin park. Först möter oss en vacker damm med grottor och en stor fisk simmande i vattenytan, så spännande tycker flickorna. Lekparken där det bästa är sandlådan, finns lite leksaker att låna. En mycket trevlig lekpark. gungbrädorna o klätterställning är fullbokade men alla tycks ha kul här. Efter 1,5 timme fortsätter vi vår flickpromenad. ser trädgården och vänder så åter ner till de blåsiga trapporna, över gatan och till vår kära båt.

5/9 Tisdag
- Arles (1 sluss)

Fyller dricksvatten och beslutar att ge oss av, mistralen är nästan slut.
Det känns skönt att fortsätta resan för även om man går och insuper fransk luft och kultur, så känns mistralen och annalkande höststormar lite hotande. Vi ska ju förbi "Gulf de Lion", ett av Medelhavets mest ökända stormområden, innan vi kommer till Spanien.

Landskapet efter floden har ändrat karaktär. Omgivningen är låglänt med långgrunda sand eller snarare stenstränder och lägre buskageliknande växtlighet.
Efter 20 distansminuter i sol och värme förtöjer vi i Arles där vi fann en bra flytbrygga.
Några tyskar ligger här, de tycks ha tagit permanent förtöjning här.
Vi går upp till centrum och finner posten. Löser ut vår Poste Restante med några Francs per brev. och köper kartonger (för att sända hem exponerad film i).
Vi handlar lite mat och ungarna får varsin ballong i affären, ballongerna roar dem sedan hela dagen.
Vi öppnar och läser vår post. Detta är en stor och viktig händelse av helt annan dignitet än hemma. Här kommer inga räkningar utan enbart trevliga brev från vänner och bekanta.

6/9 Onsdag
- Aigues-Mortes (1 sluss)

Bäst att fortsätta så ingen ny mistral hindrar oss.
Här lämnar vi floden Rhône och fortsätter på Petit Rhône, som via Camargue leder till Seté och Medelhavet. Petit Rhône har en annan karaktär än sin stora namne, flacka stränder och sandbankar med revlar, en tydlig utprickning av farleden har skett med kraftiga stålbalkar nerslagna i flodbotten.
Vi kommer till staden Aigues-Mortes.
Första bron visar rött ljus? Vad betyder det?
Vi förtöjer - tutar - väntar- en passagerarbåt kommer ifatt oss och åker mot rött. Vi följer efter men inne i den trånga passagen kommer en mötande pråm.
Vi backar och kör åt sidan.
Så genom den öppnade låga bron runt hörnet- och förtöjer längst en stenkaj kantad av underbara små tallar med jättekottar. Här känner vi havsvindens lukt! Så är vi då komna till "Les-Saintes-Maries-de la Mer" eller "Aigus-Mortes" eller ungefärligt översatt "Döda Vatten".
Staden byggdes på 1200-talet. Byggnaderna är underbara, omgärdade av en mäktig ringmur. I fästningen levde 15000 människor på 1200-talet, dåvarande kungariket Frankrikes enda hamnstad!
Tour de Constance, Porte de la Gardette och Place St-Louis allt är överblickbart, staden är liten idag 4.530 inv.
Vilket folkliv på gatorna, i affärer, caféer, atmosfären är genuint sydländsk så vi njuter i fulla drag. ungarna också. Här vill vi stanna om det inte var för vinterstormarna.
Göran ringer Inga och pratar för 96 F ! Skönt att få prata, och veta mer om världen och problem där hemma.

7/9 Torsdag
- Sète (ingen sluss)

Vi lämnar vår historiska stad och fortsätter på Canal du Rhône á Séte genom det underbara Camargue. Ryktbart för sin karghets skull, sitt lugn och sitt flacka ödsliga landskap.
Tänk när myggen här en gång i tiden bar på malaria.
Kanalen är en märklig upplevelse, ofta är den omgiven av vatten på båda sidor och enbart kanalkanten är synlig avgränsare. I sig en praktisk lösning för att slippa muddra en ränna som hela tiden grundas upp. Nu kan inga bottenmassor driva in i den muddrade rännan.
Här åker vi i solsken, obligatoriskt soltak och beskådar landskapet. Vi ser långnäbbad mås - tänka sig! och de omtalade röda flamingos i 1000 tal. Vilken syn, jag en nordbo får se.
Man känner att man är på nya marker så att säga. Man vet och kan så lite, om naturen här, som lika självklar för dem som bor här, som vår egen skärgård där hemma.
Havet är nära och vi ser hur det bryter där ute på andra sidan landremsan allt är salt och växtligheten därefter. Här odlas ris, tidigare täckte produktionen hela Frankrikes behov.
Ju mer det materiella välståndet ökar och medelhavskusten bebyggs även inom detta sumpmarksområde krymper Camargue.
Vår lilla bevingade vän "Kungsfiskaren" är inte så skygg här.

Vita och vitbruna hästar betar lösa lite här och där, en cowboy ser vi också.
De vilda hästarna är ett kännetecken för Camargue om det idag är äkta vildhästar känns mera tveksamt, nog finns en ägare någonstans i bakgrunden.
Människorna utmed kanalen bor mycket mycket enkelt. Små hus med tegeltak och stenar lagda ovanpå takpannorna, det stormar nog här ibland!
Få fönster och luckor för dessa, små minimala trädgårdar.
Vi når Séte kl 15.00 och efter fem broöppningar inom staden förtöjer vi vid gästbryggan hos Vieux bassin club i den yttre hamnen. Oj så guppigt det är här, stora och små fiskebåtar färdas in och ur hamnen.
Går upp på den stora pampiga piren som skyddar kajen mot havet. Medelhavet rör sig i kraftiga dyningar.
Vi står tysta och undrande över vad det blåa Medelhavet har att bjuda oss på.
Ska bli spännande och längtan att få segla igen är stark.

Fortsättning

© Göran Forsström