Frankrike

Saône och Rhône

Tidigare etapp

9/8 Onsdag
- Charentenay (34 slussar)


Vi vill vidare, startar redan kl.07.50 och får en stunds sedvanlig morgondimma. Terrängen är starkt kuperad och slussarna ligger tätt.
Denna dagsetapp blir ett koncentrat av kanalfärd med intensiv slussning, dock enbart nedåt, vilket vi upplever som rena lyxtillvaron efter att slussat enbart uppåt ända sedan Holland. Vi ägnar oss åt att studera slussvaktare och slussvaktarboställen.
Båda varierar mycket.
En glad fru med en välskött bostad och ett enormt trädgårdsland. Sedan en kille med mörk hy vid en blomkruksklädd sluss, blommorna är Fuchsia och Kaktéer, dvs. växter som lagrar vatten i stammen. Den korta färden genom en sluss innebär en kort stunds delaktighet i en ny liten mikrovärld. Nu en igenväxt tomt med trött men vänlig äldre fårad man där allt går efter hans ork. Hans slussvaktarkoja är en sliten bil, men här finns ett uthus klätt med vinrankor och druvor! Inga väntetider allt bara flyter fram. Till stor del är det en manlig värld vi glider fram i. En slussvaktare är typisk ungkarl ett smalt sammanbitet och vackert ansikte och skygg blick. Han släpper tamparna åt oss och vinkar farväl. Går till sitt metspö, med sin hund som sällskap. Hans slussvaktarställe är utan gardiner, men välskött och prydlig tomt. Ett annat slussvaktarställe har höns och gäss som springer omkring och stora hundar förstås.
De stora hundarna hos slussvaktarna är harmoniska hundar. De skäller inte utan går bara och strosar runt. Skillnaden mot hundarna på de holländska fritidsbåtarna är stor, dessa bara skäller. Slussvaktarens fru ställer sig ibland i dörren med en baby i famnen och vi hälsar på avstånd. Stundom så är både herr och fru slussvaktarpar ute och slussar ner oss. Då är det oftast ett äldre par som hjälper varandra.
Senare i slusstrappan får vi sällskap av en stor pontonflotte med skovelhjul och liten snurra som hjälpmotor. Det är en trevlig ledare med, och många ungdomar. De sitter på rad och cyklar, så skovelhjulet för ekipaget framåt. Det går bra att slussa tillsammans med dem.
Så når vi Fontenoy Le Château. En vacker liten stad med kanalen slingrande rakt igenom bebyggelsen. Den gamla flodfåran, tämligen uttorkad, sträcker sig mellan kanalen och stadens centrala delar.
Dagen har inneburit slussningsrekord med 34 slussar och 16 distansminuter.


10/8 Torsdag

Ligger kvar och pustar ut efter gårdagens intensiva färd.
En dansk 10 meters segelbåt på väg norrut kommer in och förtöjer.
Besättningen består av man, hustru och 11-årig pojke. De har ett stort umgängesbehov och vi kommer i samspråk. De har varit ute i 8 år och seglat runt jorden. Deras uppfattning om seglarlivet och dess förutsättningar skiljer sig avsevärt från våra. De tycker nu att hav och sjö är jobbiga ting, och att vara på flodresa är det ända rätta sättet att färdas på vattnen. Haven och dess hamnar går ej att jämföra med kanaltillvaron. De ska hem till Danmark, sälja båten och köpa hus.
Vår på okunnighet grundade oförståelse för deras synsätt lyser nog igenom samtalet. Nu med egen genomförd resa förstår vi dem och deras längtan hemåt.
Här vid kajen har uthyrningsflottan av kanalbåtar en av sina bashamnar. Båtarna är breda välinredda och ofta mer liknande en husvagn än traditionell båt, ofta vita och mossgröna, eller vita och blå.

Storleken är varierande men typiskt är de svaga motorerna, vilka förhindrar dramatiska manövrar vid okunnig förare. Det är trots allt oftast semesterfirare utan båterfarenhet och allt är nytt för dem. Dessa färdas ovanligt bra på kanalen. De som hyr kommer oftast från Tyskland eller Schweiz.
Åter en varm och vindstilla dag.
Till kvällen får vi åska med dunder och brak. Maria tycker inte om det, tycks förknippa det med nyårsfyrverkerierna.


11/8 Fredag
- Corre (11 slussar)


Sista etappen på Canal de lést för oss till staden Corre, ännu en av dessa små gråa, lugna men så tilltalande franska småstäder.
Vi är ej i form att njuta av staden. Stämningen i båten är ansträngd och Göran vill avbryta resan och återvända hem igen.
Trots allt det vackra omkring oss är tillvaron pressande och världen ombord på "May Be II" skäligen begränsad.
Egentligen har vi inga alternativ. Det finns inget "hemma" att återvända till, huset är uthyrt till nästa höst. Elisabeths lugna envishet och beslutsamhet för oss genom även denna plågsamma stund.
Den falska glättade förenklade bild som uppmålas i de flesta långfärdsskildringar känns alltmer som en stor verklighetsfrämmande efterhandskonstruktion.


12/8 Lördag
- Port sur Saône (5 slussar)

Efter gårdagens mentala djupdykning blir dagens hamn Port sur Saône balsam för slitna långseglare.
Här finns en traditionell liten marina med flytbrygga tillgång till dusch, tvättmaskin och eluttag, tänk vad dessa vardagsföremål betyder för oss.
Här finns en även badplats som vi besöker flitigt. Det historiska inträffar att Maria lär sig simma med badring, barnsim ("hundsim").
Ringer hem till pappa Stig och berättar, allt okey med alla hemmavid och även gammelfarmor Ruth.


14/8 Måndag
- Charentenay (6 slussar)

På Saône ser vi flera kungsfiskare den underbara lilla blå fågeln.
Här möts vi av en ny typ av sluss. Slussarna är obemannade och de startas av en liten radaranläggning placerad 100-200 meter före slussen.
Låter enkelt och smidigt, dock mer problematiskt i praktiken då det är mycket svårt att få radarn att ge utslag för en liten fritidsbåt i plast. Reflektionsytan är obetydlig jämfört med en stor pråm i stål. Vi testar metoden att vifta med en kastrull framför radarn, fungerar ej detta går vi iland och håller kastrullen alldeles intill radarburken.
Om man lyckats eller inte vet man inte för efter en stund då slussen i bästa fall börjar öppnas. Väl inne i slussen drar man i en stång för att starta slussningen.
Förtöjer vid en före detta campingplats i Charentenay. Här har man för några år sedan gjort en påkostad satsning på turismen. Tyvärr kom det ej turister i förväntad omfattning och nu håller området på att växa igen.


17/8 Torsdag
- Pontailler sur Saône (7 slussar)

Franskt egensinne får vi uppleva i slussen "d´Heuilley".
Slussvakten troligen påverkad av för mycket vin till lunchen är sur och argsint.
Slussen blir fylld med fritidsbåtar och slussvakten går runt och muttrar. Plötsligt så är slussen "kaputt" en port stänger sig inte. Slussvakten blodtryck ökar, han blir alltmer ilsken och försvinner bakom sitt hus. Han kommer tillbaks efter en dryg halvtimme och nu fungerar slussen perfekt trots att ingenting har ändrat sig. Däremot startar han slussningen så hastigt att en del båtbesättningarna inte har hunnit släppt tamparna, utan båtar hänger fast i knaparna. Nåja, allt går bra och ett minne rikare lämnar vi slussen.
Vi förtöjer i Pontailler sur Saône vid en lång stenkaj, vår följeslagare under ett par dagar en holländsk motorbåt gör sammalunda. Det är ett trevligt par 55-60 år som har en stor barnfarlig hund och en söt katt ombord. De är vänliga och hjälpsamma och vi har haft angenämt sällskap i slussarna av dem. De har bara den ovanan att tuta före varje sluss, och ge varje slussvakt 10F eller Coca-cola. Båda klumpiga beteenden som ej passar ihop med fransmännens finkänslighet och taktkänsla.

18/8 Fredag
- K226 (2 slussar)

Värmen fortsätter och nu vill vi ha en naturhamn. Vi kör in stäven mot liten sandstrand, tar akterspring i land och ligger bra, trots passerande trafik av pråmar och småbåtar. Vår position är K226, alltså 226 kilometer kvar till floden Rhône. Vattentemp är 26°. Vi njuter av att bada, Anna tror till slut att hon kan simma utan badring och försvinner under den grumliga vattenytan. Göran fiskar upp henne, och det går bra. Därefter får barnen lära sig simma med flytväst, som känns bra och lugnare för deras mor!
Oljar teaken inne i båten.
Naturupplevelsen vid denna enkla förtöjningsplats förtas inte av den 20 meter avlägsna hagen med stora tjurar.
Vi tillbringar två sköna floddagar vid denna lilla strand.
De stora lövträden som står i strandkanten ger oss under eftermiddagen en härligt svalkande skugga.

 

 

 

Fortsättning


© Göran Forsström